Tänkte ej blogga bröst eller väder utan istället kompa Nadia om fishy marknadsföring på bloggar. Nu har jag aldrig ens fått ett erbjudande om samarbete — allt här är så äkta, oköpt och oskuldsfullt som det bara kan bli.
Med det sagt så vet jag ju inte ens hur jag skulle reagera på nåt dylikt. Ids inte verka änglalik och skriva aldrig i livet, men kan sätta ärlighetskåpan på och medge att jag inte ens marknadsför denna blogg. Så varför då marknadsföra nåt grejs.
Denna blogg kommer aldrig att få en egen facebooksida eller komma upp på nån blogglista. Det är nu bara för mysigt som det är nu för att jag ska börja ropa om det på torget. Dessutom känns det just nu som noll prestationskrav här. Det är så förhatligt med krav på allt annat, så lika bra att ligga lågt istället.
Annars går det. Såg en fantastisk kvinna komma springande på gasellben i snömodden. Intog en kaxig min och drog min bästa referat-röst: här kommer fru F in på slutrakan med vinnande steg. Publiken hurrar som aldrig förr. Kommer hon att slå alla tiders rekord? Gastkramande spännande …
Varpå kvinnan sprang ännu hårdare. Inte för att mitt referat var så otroligt inspirerande, utan för att det inte alls var min kompis Fua. Nehepp. 8 gånger av 10 slår mina skämtförsök så åt pipan att de bara blir genant. Ändå fortsätter jag att roa/skrämma folk i min omgivning.
De där 2 gångerna av 10 är så roliga och spot on att ni hade kissat på er. Så jag fortsätter.
Men jo nej. Här refereras varken smörjor eller kläder på ett skumt sätt. Bara stackars främlingar på gatan. Och inte ens det särskilt bra.
Som avslutning bjussar jag på en bild av Tavastvägen i fredagsrusning. Fast det ser mer ut som en festlig augustinatt.
